Som den ekte skandinav jag er har jag funderet på hur man skule kune gå forbi de skriftlige språkforbistringe i Danmark, Sverige och Norge.
Resultatet er "Skandinavisk standard".
Les mer på:
http://skandinaviskstandard.blogspot.com/
Posts
Komperativ textanalys melem norsk, svensk å dansk
-
Texten neden er basered på de norske-, svenske å danske fororden i Nordstedts
Skandinviska ordbok
Gron, rod och blå text indikerer norsk, svensk respektiv...
17 years ago
2 comments:
Jag är ärligt talat en smula skeptisk till denna starkt nordligt-orienterade ideologi och retorik, som alltid funnits i skånelandsrörelsen. Personligen känner jag mig betydligt mer hemma i t.ex. Holstein, än i "du fjällhöga nord". På medeltiden innan centralmakternas standardiserade statsspråk började tränga undan de lokala dialekterna, var det regel snarare än undantag att språken flöt över gränserna i Europa, som ett naturligt resultat av den logiska geografin och människors egna behov av handelsutbyte och andra kontakter. T.ex. skulle såvitt jag vet en dansk eller skåning ha ungefär lika lätt att förstå de gamla saxiska/lågtyska/plattyska dialekterna i norra Tyskland som norska och svenska, och situationen varit en ganska annorlunda för oss, om t.ex. Frisland och Saxland fått fortsätta existera som stater, eftersom deras språk skulle varit oerhört mycket lättare att förstå om de inte vore helt förträngda av det högtyska riksspråket. Varför har det alltid varit så mycket viktigare för skånelandsaktivister att stärka de språkliga banden till norrmän och svenskar uppe i fjällmarkerna, än till våra egna närregioner? Är det ett arv från 1800-talsskandinavismen och weibullarna?
Sant. Fram till 1500-talet då Gustav Vasa lösgjorde Sverige från Danmark och Kalmarunionen, var resten av Skandinavien i princip ett danskt bihang, och språket i hela Norden kallades "dansk tunga". I gamla dagar var Danmark (inklusive Skåne) och Viken (Sydnorge) den enda delen av Skandinavien som var riktigt beboelig och ännu i dag bor 8 miljoner inom detta område på 70 000 km², medan resterande 9 miljoner nordbor är fördelade på 700 000 km².
Men det går inte att bortse från det starka tyska inflytandet. Den tyska befolkningen i städerna var på medeltiden så inflytelserik att man i stadslagarna skrev in att minst hälften av ledamöterna i fullmäktige måste vara danskar eller svenskar.
Det anses också, att 1103 är ett viktigt årtal i Nordens historia. Om de danska kungarna inte lyckats bryta loss Norden från det hamburg-bremiska ärkestiftet och göra det till en självständig kyrkoprovins där Lund i Skåne blev ärkesätet, hade Norden i dag sannolikt varit en nordtysk provins.
Avgörande för Skånes situation i dag, är konflikten på 1800-talet om Nordens sydgräns, där Danmarks nationella självbild formats under hotet av Tyskland, och man av realpolitiska skäl valt att dra en "rullgardin" över Skåne. Jag tror det är viktigt att inse detta, och den nordligt-orienterade politik, där tyskarna övertog rollen som arvfiender och det gamla hatet mot fienden i norr förvandlades till dess raka motsats, där danska nationalromantiker skapade en hel mytologi om hur svenska, danska och norska vikingar sida vid sida värnat om Nordens sydgräns mot tyskarna i Slesvig, för att vi skåningar och danskar här vid Sundet, skall komma vidare i Skånedebatten.
På det högst personliga planet har jag som skåning också betydligt lättare att identifiera mig med kulturlandskapet i norra Tyskland med slätten, byarna och korsvirket, än taiga-landskapet, som tar över just vid den gamla dansk-svenska gränsen mellan Småland och Skåne. Och framförallt det som är en brännande het fråga i dag när öresundsregionen integreras och Sverige europeiseras: att demokratin i norra Skandinavien, d.v.s. Sverige, Norge och Finland grundats på tre rörelser: arbetar- frikyrko- och nykterhetsrörelsen, och att folkkulturen där formats av amerikanska väckelserörelser, vilket gör att man nu kolliderar med övriga Europa. Skåne liksom Danmark saknar emellertid i likhet med resten av Europa frikyrko- och nykterhetstraditioner och inflytandet av angloamerikansk puritanism.
När man i dag diskuterar öresundsintegrationen ställs oftast det danska luthersk-grundtvigianska arvet mot Sveriges puritanska, Danmark mot Sverige och danskt mot svenskt, medan man glömmer bort Skåne.
Om du gör en rundfrågning bland skåningar om vad som tydligast skiljer skånsk kultur från svensk, blir nog svaret oftast: indivdualismen, kaos-acceptansen och livsglädjen (skrattet). Just dessa saker skulle danskar också framhäva om vad som skiljer dansk kultur från Sverige.
Det är därför jag identifierar mig mer som europé än skandinav ;-)
Post a Comment