Du sköna nya Øresundsvärld

Det håller på att ske ett uppvaknande i Øresundsregionen. Det gäller de facto på bägge sidor av sundet men på olika sätt.

I Skåne, å ena sidan, kan man se det i det skånska mjölkkriget som har tilltagit exponentiellt i styrka den sista tiden. Varför skulle vi i en uppåtgående och framtidstörstande del av den överlägset största regionen i Skandinavien egentligen acceptera något annan än vårt eget tolkningsföreträde?

Den tiden är förbi när vi bara får sitta och ta emot det ena efter det andra direkt från Stockholm eller indirekt från Försvenskningsenheten i Lund, Försvenskan och Försvensknings- och likriktnings-TV.

Nu är det vår tid igen, vi är inte där än, men vi är på gång.

På Sjælland, å andra sidan, så har de återupptäckt en östlig landmassa som de innan blundat för då de nånstans har varit rädda och/eller tyckt det historiska tappet varit alltför pinsamt. Sverige, som vissa har kallat landmassan, är i sanning skrämmande. Mina släktingar måtte ha varit vettskrämda varje gång svenskarna vält över gränsen för att om och om igen plundra, våldta och skövla. Jag förstår därmed de öster om Øresund för att försöka göra sin vardag lite enklare genom att undvika ämnet.

Danskarna lyckas dock peu á peau namnge detta terra incognita med sitt rätta namn: Skåne. OECD:s senaste rapport som behandlar utvecklingspotentialen i hovedstadsområdet är dessutom ett steg i rätt riktning för att få Københavnerne mer intresserade av det konstiga folket på andra sidan av sundet som inte vill kalla sig svenskar utan skåningar.

Naturligtvis har jag knappast ett objektiv intresse i det här. Jag bor ju ännu en gång i Øresundsregionen efter en längre tids svensk exil. Jag kan se den inneboende potential som här finns men nya ögon.

Det gäller bara att utnyttja den.

Läs även andra bloggares åsikter om Öresundsregionen, Skåne, Scania, Sjælland, Copenhagen, København